Fas 1. Förnekelsefasen

Under en förändring går man oftast igenom olika steg: och det tar olika långt tid beroende på vem vi är, vad problemet är och vilka omkringliggande förhållanden vi har. Man brukar dela upp förändringen steg i sex faser där den första är förnekelsefasen. Precis som namnet säger så är man alltså inte medveten om att man har ett problem. Ibland kan man till och med tycka tvärtom, att det absolut inte är något problem, att man vill ha det på detta sätt. Vadå? Du ser ju smal ut i spegeln, då är du väl det? men det kan vara så att du inte är medveten om att förändring är möjligt eller att du provat så många gånger förrut att du gett upp hoppet. Ditt tillstånd har blivit ett norlaltillstånd. Du identifierar dig själv genom ditt tillstånd som kanske är den där kvinnan som alltid har dåliga förhållanden, alltid varit överviktig eller kanske jobbat på samma ställe år ut och år in. hur skulle det vara att säga upp sig? Börja studera? Skulle det fortfarande vara du? Tanken på förändring finns inte som en möjlighet i förnekelsestadiet.

I förnekelsstadiet äger du inte problemet och kan så länge det är såhär inte göra något åt det. En alkoholist som hela tiden hittar ursäkter åt sitt problem äger inte problemet och kan därmed inte göra något åt det.

Oftast känns det hopplöst i denna situation men nyckelordet är medvetenhet. Att bli medveten om sitt problem kan vara svårt men ofta får man hjälp av anhöringa som bryr sig. En dag så betyder faktiskt de där oroande orden något, en dag lyssnar man med båda öronen och inser sitt problem. Du blir medveten.

Hoppet är något man aldrig skall släppa, att våga tro på sig själv och förmågan att göra en förändring. Förändringar är alltid möjliga. Att ge sig själv den tilliten och ytterligare en gång ge det ett ärligt försök är en förutsättning för att du skall kunna gå vidare till nästa steg-begrundandestadiet.